Nåtgot så ovanligt som en bloggning på svenska. Anledningen är helt enkelt att jag i ett svagt ögonblick blev intresserad av svensk inrikespolitik, eller snarare, jag snubblade på en blogg från en polisman i Storbrittannien och blev nyfiken om det finns sådana i Sverige.
Polis i Sverige är intressant. Polisen ska man vara kompisar och bundis med, de ska vara perfekta och ofelaktiga människor, de ska stå ut med precis vad som helst som görs mot dom både fysiskt och i media, de ska inte ha ett vettigt system att arbeta efter utan hålla på med byråkrati och göra socialtjänstens jobb, och egentligen, slutligen, är det inte pinsamt att ett så modernt, jämnställt land som rättsstaten sverige ska behöva en poliskår? Poliser håller ju på med våld och smuts i första person, i en tid då militären helst ska sitta i bunkrar och trycka på knappar, så det är ju lite fult.
Jag hittar ingen blog för svensk polis, vare sig officiell eller av enskilda poliser. Länka mig gärna om ni hittar nån. Däremot hittar jag massor av klagande och smutskastande. "Snuten" handlar det om, om hur de gör fel, alltid, mot alla. Jag hittar chockerande lite material från polisen där de faktiskt uttalar sig om anklagelser. Allt oftast möts all kritik med stenhård, vacuumvit tystnad. Jag undrar lite över det. Om det är bättre eller sämre. För obviously skulle samma människor som klagar på dom klaga ännu mer över svaren, men ger inte repliker mer trovärdighet? Men naturligtvis kan de ofta inte svara för att det skulle bryta tystnadsplikt om saker i fallen.
Folk klagar på domstolar och högre instanser också, naturligtvis. Länk-kedjan tog mig till Inte Utan Mina Söner, där jag hittade ännu en punkt där den lilla klockan som plingat bak i huvudet när man lyssnat på genusforskning och feminism har en vettig poäng. Jämlikhet ska vara balans, rättvisa. Inte att upphöja de som var förtryckta till förtryckare. Men på många platser slår det precis så fel, och det är männen som hamnar i kläm istället. Speciellt i traditionella "kvinnofrågor", som med barn.
Hur som helst, polisen var mitt huvudämne här. Det är ett ämne som igen och igen får mig att vilja rulla ihop media till en liten boll, tugga den i småbitar, låta den bytas ner lite i magsyra och spy upp den igen, bara för eget nöje. Men. Ja. Nu ska jag sluta.
Livets kalejdoskop
1 year ago
1 comment:
Jag hade aldrig tänkt på det, men det stämmer lite - poliser har på något vis fått en lite barbarisk klang. Det är som att det inte skulle behövas att någon uppehåller lag och ordning, det borde gå av sig själv - och vi skäms på något vis lite över att det inte gör det.
Det är ett väldigt konstigt sätt att resonera.
Däremot har jag tänkt på de gånger när feminismen backfirar totalt - till exempel när folk inte tror på att det finns kvinnliga pedofiler.
Post a Comment