I should have vacations more often =P Wow... life like a real author might be like this... damn, I want it! Got into a flow and here is chapter 5.
Theme of this chapter: Obon <3
Matters of the Closed Fist
I'm not entirely sure of that this chapter is completely finished; if it's too angsty tell me!!! I don't want it to go all whine whine, but there's also truths to be told, and a feeling to be established for the continuation. So you say; but how can we know if it's too angsty until we read the rest? Well, the point is to know if it's too angsty when you don't know the future. So Tell Me! ^^
I feel I need to move on a little, been standing a bit still for a while. But don't want to shorten the style when the beginning has been flowing so nicely. Maybe one or two chapters more, hopefully only one, and a character whom I've been waiting so much for will finally appear! ^^ Not that I'll tell you who that is even when I present him/her, but anyways... =P So bear with me, I have big plans.
**Going on a trip, may not post for five or so days**
Livets kalejdoskop
1 year ago
1 comment:
Det gick fort att läsa det här kapitlet. Det händer lite mer antar jag. Som sagt Obon BLIR mer och mer intressant. ^__^
Det jag inte kan sluta tänka är att det vore extremt tragiskt om Christophe försvann ur berättelsen på en gång. Jag kan förstå varför om han gör det, men jag är inte säker på om det faktiskt gynnar utvecklingen. Förutsägbara händelser är väldigt tråkigt, särskillt när det handlar om liv och död.
Jag gillar verkligen Lavenders tankegångar! De är annorlunda och logiska på ett helt annat sätt än man är van vid. Det är fascinerande. Jag pratar nog mest om kramen tror jag.
Back to Obon. Det är så underbart roligt att kunna relatera till honom, han känns verkligen som att han är i min egen ålder och våglängd. Det är inte ofta som folk i fantasy böcker faktiskt håller sig till sin egen ålder. De växer alltid i sinnet och börjar tänka som "vuxna". Han som person rotar sig mer och mer. Jag gillar honom.
På ett sätt känns det som om du tar hand om Kirya lite för mycket. Så fort hon kanske är i fara så kommer det nån och "räddar" henne. Det går hand i hand hela tiden. Hon har inte varit helt ensam i nya situationer ännu. Det får hennes historia att gå så fort fram. Det är för lätt... Förstår du vad jag menar?
Hela sunlight och frenzy idén var bra. Det har jag inte stött på nån annanstans. Jag väntar på nästa kapitel med spänning. ^_^
Post a Comment